2024-04-25

EU:s coronafond var bara början


EU:s coronafond
 består i att EU:s medlemsstater tog upp ett gemensamt lån på 750 miljarder euro.

Man skulle kunna kalla det inflationschockens ground zero. Mycket annat skulle tillkomma, men detta var tillfället när EU tillförde ekonomin en gigantisk mängd pengar man inte hade.

Coronafonden skulle gå till »grön omställning, digitalisering och social sammanhållning« i pandemins spår. Strandpromenader längs Medelhavet är bara ett exempel på felaktig användning av dessa medel.

Fonden har lett till fusk och korruption. Flera länder smusslar undan delar av tillskottet i den vanliga budgeten. Och bidragsberoende länder i södra och östra Europa har fått än mer bidrag, vilket bara försenar en reformering av deras ekonomier.

Priset för de svenska skattebetalarna blir 150 miljarder kronor. Vilket är dubbelt så mycket som det årliga anslaget till vårt militära försvar.

Ändå är coronafonden en västanfläkt jämfört med vad som kan vara på väg. Så här:

Frankrikes president Macron har hållit tal. Han varnar för att Europa håller på att dö.

Möjligen har han en poäng. Byråkrati, överreglering, höga skatter, centralstyrning, kommandoekonomi och politisk klåfingrighet har gjort att Europa halkat efter.

En ogenomtänkt klimatomställning och en närmast suicidal energipolitik har också gjort sitt till. EU är på dekis - och sämst går det för Sverige och Tyskland.

Men det är inte vad Macron avser. Han vill ha massiva investeringar i försvar, klimatomställning och teknologi. I sitt tal hyllar han coronafonden som en lyckad satsning.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att ana vartåt det här börjar luta. Europaportalen rapporterar:

»– Vi behöver gemensam kapacitet. Än en gång behöver vi en gemensam investeringschock, en stor investeringsplan med kollektiv budget. Vi behöver subventioner, sade Macron som tillade att EU:s finansiella kapacitet åtminstone bör fördubblas jämfört med i dag.«

Det handlar om någonstans mellan 600 och 1.000 miljarder euro. Per år.

Rapporterna gör gällande att detta är tänkt att finansieras med klimattullar, handel med utsläppsrätter, skatt på finansiella transaktioner och höjda skatter för multinationella företag.

Vilket är förslag vars pris i slutändan kommer att få betalas av oss konsumenter och skattebetalare.

Det är även förslag som gör att företag hellre etablerar sig utanför EU.

De negativa konsekvenserna är uppenbara och förutsägbara. Viket man kommer att upptäcka tids nog, om man inte redan gjort det.

Därför måste det vara oerhört lockande för EU att göra det enkelt för sig - det vill säga ta upp nya gemensamma lån.

Nu stämmer det förvisso att vi behöver rusta upp det europeiska försvaret illa kvickt. Men det är en av de få saker jag faktiskt kan tänka mig att frivilligt betala skatt för. Samhällelig kärnverksamhet, typ.

Att investera i klimatomställningen är ofta att kasta pengar in i ett svart hål. Antalet meningslösa eller i värsta fall kontraproduktiva projekt inom området är betydande.

Det krävs en grundlig reality check innan man satsar mer pengar i den gröna omställningen - oavsett om de kommer från skattebetalarna eller är upplånade.

Vad gäller investeringar i teknologi är det bästa om politiken håller tassarna borta. En fri marknad, färre regler, mindre byråkrati, lägre skatter och ett allmänt förbättrat företagsklimat är vägen framåt. Inte ökade offentliga utgifter och politisk styrning.

Europa behöver mer frihet - och mindre politik.

2024-04-15

EU skall hålla tassarna borta från yttrandefriheten!

EU tänker göra hat och hot till »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling. Yttrandefriheten kommer att inskränkas. Men vi får inte veta vad man vill förbjuda medborgarna att säga. I vart fall inte innan EU-valet.

COM/2021/777 »A more inclusive and protective Europe: extending the list of EU crimes to hate speech and hate crime« vill EU-kommissionen göra hat och hot till »EU-brott«.

Enligt EU:s fördrag (4:83) innebär det att EU skall fastställa en definition av brottet och ett minimistraff.

Problemet är att det inte framgår hur en sådan definition är tänkt att se ut.

Man tänker alltså inskränka yttrandefriheten - utan att berätta vilka yttranden det är som skall förbjudas.

Europaparlamentet är entusiastiskt. Nyligen antog det en resolution om att processen behöver snabbas på i ministerrådet.

Europaparlamentet skriver att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Samt att kommissionen rekommenderas ha en »open ended approach« till vad som skall listas som hat och hot.

Resolutionen tar oss alltså inte en millimeter närmare en definition av vilka yttranden som skall förbjudas. Tvärtom skapar den bara mer förvirring.

Inte desto mindre röstades den igenom med bred majoritet i Europaparlamentet.

Bland de svenska partierna röstade M, KD, L, C, S, MP och V för resolutionen.

De har alltså röstat för en inskränkning av yttrandefriheten - och givit kommissionen ett helt öppet mandat. Detta kan bli hur tokigt som helst.

Det är ett demokratiskt hygienkrav att de etablerade partierna berättar vilka yttranden de vill förbjuda - innan valet. Men det kommer knappast att ske.

Det saknas inte aktörer som vill begränsa yttrandefriheten. Uttryck som näthat används ofta av debattörer som vill tysta debatten, när de själva har slut på logiska argument. Många politiker och byråkrater skulle helst slippa medborgare som kritiserar, ifrågasätter och lägger sig i.

Det fria ordet har många fiender. Därför måste någon stå upp för yttrandefriheten där besluten fattas.

Jag kandiderar till Europaparlamentet för att försöka hindra att detta går över styr. För att försvara det fria ordet mot politiken - online såväl som offline.

Jag har jobbat i Europaparlamentet i fem år. Jag vet hur systemet fungerar. Och jag har en viss talang när det gäller att stoppa galna EU-förslag. Man måste göra motstånd i tid, inte vänta med att reagera tills det är för sent.

Mitt vallöfte är att försvara yttrandefriheten, som den formuleras i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i EU:s egen rättighetskatalog:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Detta är en grundläggande mänsklig rättighet - vars funktion är att skydda individen mot staten. Därför är det oroväckande när de politiker som styr nämnda stat vill inskränka den.

Jag kandiderar för Medborgerlig Samling - som är ett parti som tydligt står på det fria ordets sida. MED är ett liberal-konservativt parti som säger som det är. Ett parti som vill minska EU:s makt och återföra beslut till nationell och lokal nivå, så nära medborgarna som möjligt.

Vi kan göra det här. Allt du behöver göra är att rösta på oss - och på mig.